JudasJude, Donator 2014-05-05 01:04 | #1
Chomsky kommer vrida sig i sängen hela natten.

Sex_Toy, Donator 2014-05-05 08:52 | #2
Synd att det är tvärtom här i Sverige. Antingen vågar media inte konfrontera dessa eller så går de deras uppdrag genom att legitimera deras våld i diverse artiklar. Nu på onsdag handlar dock uppdrag granskning om revolutionära fronten, ska bli intressant

FireWaia, Donator 2014-05-05 09:18 | #3
Såg de här när AFA mupppade med SvP häromveckan.
http://imageshack.com/a/img835/7623/jvb1.jpg
Klart bäst.

hejkompis, Donator 2014-05-05 20:55 | #4
#3 FireWaia: haha såg dom också

Sm00thskin, Donator 2014-05-05 21:33 | #5
"anarchy lives" Fan- det där är meddelandet! That's it! Helt övertygad nu...
Aldrig känt så mycket passion för något förut.

waf, Donator 2014-05-05 21:35 | #6
Frågan är ju hur ett par anarkister kan organisera sig?

Xeogt, Donator 2014-05-05 22:19 | #7
Anarki är avsaknaden av med våld organiserade system. Allt anarkism är; är respekt för egendom och att grundtillståndet mellan människor är fredligt, inte våldsamt.

Det är fullt möjligt att organisera alla Jordens existerande system, med det lilla men väldigt viktiga villkoret att inget våld får förekomma.

Inget bråk mellan FI, SD, M och S längre. Allt åt alla, men alla får betala för det. Vill man betala för välfärd åt pensionärer och ha mer pengar åt skolor, kan man abonnera på ett socialt skyddsnät som ej erbjuder anslutning av nytillkomna. Alla andra kan fortsätta betala i nuvarande system. Ungefär så som det är viktigt för vissa att det är billigt att ringa till kompisar för vissa när de tecknar mobilabonnemang, men utlandssamtal är viktigare för andra.

Ingen konflikt, inget våld.

Realistiskt sett går detta inte, för allt politik i moderna demokratier handlar om är att majoriteten ska tvinga minoriteten att göra vad den starkare vill.

JudasJude, Donator 2014-05-05 23:24 | #8
#7 Xeogt:
Så länge det finns ett klassamhälle så finns det alltid en förtryckande klass som förtrycker de klasser med motstridande intressen.

Majoritetsstyre har brister, men det är det enda hållbara om man värderar lika förutsättningar och social trygghet högt. Detta kan ske på politisk nivå, genom en stat. Detta är vi väl bekanta med. Det kan däremot även ske på ekonomisk nivå, där de som arbetar, direkt eller indirekt kan påverka sin arbetsmiljö, lokal produktion, ekonomiska sektorer i regionen osv. genom förtroendevalda arbetskamrater eller dylikt.
Detta kan givetvis se ut på olika sett, men grundprincipen är att rätten till att privat äga kapital varken existerar eller möjliggörs för att ekonomin ska vara demokratisk. Kapitalet tillhör då samhället, och existerar för samhällets skull istället för avkastningens och maktens skull.

Utplånar man klassamhället så bör de radikala åsiktsskillnaderna rimligtvis nästan försvinna helt, men det måste ändå finnas centrala demokratiska strukturer som håller ihop samhället.
Det är här anarkismen brister. Att ha ett samhälle där alla fritt som individer ska kunna bestämma hur sektorer ska finansieras utifrån egen arbetsinsats är orimligt.