Riksdaler, Donator
Alla nummer är cirka:
125 miljarder galaxer.
Varje galax innehåller 10 miljoner - 1 triljon stjärnor.
Varje stjärna innehåller 5-15 planeter.
"Do the math" :D
Om vi är den enda planeten med intelligent liv i hela universum äter jag upp min hatt.
Sjuka är ju multiverse teorin, om det finns oändligt med fler versum utanför vårat egna.
dwan, Donator
#6 Ultima: Rätt så stor skulle jag vilja påstå då detta är det vi känner till är de observerade universumet, vi är egentligen helt ovetandes om det finns ett stopp på hur långt det sträcker sig. Om universum nu är oändligt med och expanderar snabbare än ljuset kan nå oss så skulle det per definition vara helt rimligt att det finns liv där ute med exakt samma existentiella förutsättningar som vi befinner oss i.
Vad är det nu igen.. Om universum faktiskt sträcker sig i storlek som överskrider googolplex(ljusår?) storlek så är oddsen väldigt hög att du till och med kan träffa på dig själv där ute, då chansen att samma sak KAN ske igen börjar uppstå.
Multi universum behöver inte betyda att vi lever i olika universum för att multi universum scenariot ska ske.
topnerd, Donator
Personligen tycker jag teorin om att svarta hål i sig är ett universum. Vi och alla andra galaxer vi ser befinner sig alltså i ett megagigantiskt svart hål. Och det svarta hålet vi befinner oss i befinner sig i sin tur i ett annat så kallat universum. Det universummet befinner sig i ett ännu megasuperdupergigantiskt svart hål OCH SÅ VIDARE - Detta i samband med:
De svarta hålen slukat galaxer, planeter, kometer och annat skit som far runt, material slits isär och nya grundämnen kan bildas. I ett inferno av kaos befinner sig molekyler och under sammankrockanden bildas större partiklar och till sist då planeter. I mitten av universummet råder totalt lugn (där vi befinner oss).
I ytterkanterna av universum sker fortfarande kaos med hjälp av den enorma gravitation som genereras av universums sammanlagda massa. Materialet kommer från ett annat universum där vårt universum/svarta hål befinner sig alltså.
RobWobwob, Donator
Multiversum. Det beror helt på hur man menar. En hypotes som passar väldigt bra i sci-fi litteratur och kosmisk filosofi. Även vissa teorier (hawkings bl a) kan multiversum eventuellt fylla vissa hål, alternativt att vi tror det kan vara kompatibelt med gällande teori. Men för den sakens skull betyder det inte alls att det är så. Beroende på hur man tolkar ordet multiversum, som sagt.
Gränsen är på 93(10^9) ljusår för det observerbara universat, trots att det "bara" är 14,7(10^9) år gammalt. Efter det är den elektromagnetiska strålningen (ljus t ex) så utdragen att vi inte kan detektera och eller skilja den åt längre. Allt ljus hamnar mer och mer på den röda biten av spektrat ju längre bort vi tittar.
Detta beror på den accelererande inflationen skapad som ett resultat av mörk energi.
Universums expansion beter sig inte som en traditionell explosion, där ytterlagret ökar i volym, utan här ökar avståndet mellan allt överallt. Ju längre bort objektet är från observanten, ju snabbare färdas det ifrån dig.
En effekt av detta är till exempel att observerbara universumets mittpunkt blir subjektiv. Observeraren står alltid i centrum, yttre gränsen flyttar sig när du flyttar dig.
Detta gör att det ser mörkt ut för Deep space exploration, ju äldre universum blir, ju längre blir avstånden och även hastigheten emellan objekten (galaxer längst bort från jorden "färdas" snabbare än ljusets hastighet i förhållande/relativt till oss) Men visst, lite warp-drive eller Einstein-rosen bryggor hade kanske löst det om det nu inte bara är ett önsketänkande.
Big bang är ändå en händelse med begränsad energi-output, där en del av den energin kondenserat till materia.
Det betyder att det borde finnas en luddig gräns med mycket otäta gasmoln (väte, på sin höjd helium). Utanför den gränsen, "intet".
Ett vacuum utan bakgrundsstrålning, energimässigt helt stilla. Kanske pågår vissa kvantmekaniska processer där ute, det är ingen som vet.
Om man räknar detta moln (eller bubbla) av materia och elektromagnetisk strålning som vårat universum, i ett ännu större hav av ingenting. Rent hypotetiskt, åker du tillräckligt långt bort kanske du stöter på en plats där ett annat big bang har skett. Men på vägen har vi brutit mot i princip alla naturens s k lagar, såsom vi känner till dom idag.
-Vi är förmodligen för evigt fast i våran galax (milkdromeda som den i framtiden kommer att kallas)
-Det är absolut inte omöjligt att samma process skett utanför vårat universum. Ett till ljus i det stora mörkret.
Begreppet oändligt/evigt är ett koncept i våra hjärnor för att få det någorlunda greppbart. Irrationellt. Det går bara nudda filosofiskt, vilken denna diskussion alltid landar i. Det är bara fantasin som sätter gränser på vad som finns där ute. Man får tro precis vad man vill, men det är förmodligen inte rätt. Våra hjärnor är förmodligen inte utformade att ens i närheten förstå och svaret tror jag kommer vara fullkomligt oväntat.
Raderar...
