HAJST, Donator
När jag var 9 år hade jag en trevlig, grön undulat som hette Kaspar. Han satt ofta på min axel och var väldigt tam och rolig.
Efter att jag varit hemifrån en helg så hade Kaspar fått ca 5cm längre bakfjädrar och hans psyke var också förändrat. Min mamma lugnade mig med att detta var helt normalt.
Jag blev attackerad och biten när jag stoppade in handen i buren och han visslade aldrig lika muntert igen. Det slutade med att Kaspar blev omplacerad.
När jag var 18 år fick jag reda på den mörka sanningen. Min mamma berättade att Kaspar hade flugit runt i huset, fritt som vanligt, men skadat sig allvarligt när han träffade ett fönster. Hon hade då tagit vår världsatlas, lagt den över honom, och stampat till.
Med Kaspar död i en skokartong åkte hon till djuraffären och visade upp kadavret för att kunna få köpa en sån lik undulat som möjligt.
Rip in peace, Kaspar
Raderar...